Ännu en potentiell odlingsmodell

Introduktion

Den här texten handlar om att planera och utforma sin trädgård eller ett riktigt litet jordbruk. Vi ska förklara var ifrån vi får allt, vilka ingredienser vi använder och hur vi sedan gör. Den ska vara tillräckligt detaljerad för att kunna kopiera och göra själv på egen hand eller för att granska med odlingsvana ögon och kritisera.

Jag skriver vi istället för jag genom hela texten. Dels för att ett vi kan vara ett du och jag och dels för att ett vi också kan vara folkköket Automat.

Vi gör det litet

Det handlar om att göra det i liten skala, ingen storproduktion. Litet, översiktligt och hanterbart med små resurser. Och till det kommer även hållbarheten, den sociala, ekologiska och mänskliga hållbarheten i att bruka med de resurser som finns tillgängliga från omgivningen och från den egna kroppen.

Småskaligheten finns också i valet av teknik och utrustning. Att använda sig av metoder, tekniker och utrustning som kan behärskas och reproduceras på egen hand. Beroendeskapet av stor och omfattande infrastruktur och industri genom t ex explosionsmotorer och kemiska substanser är inte förenligt med en småskalighet eftersom det kräver kunskaper, resurser och tekniker någon på egen hand aldrig kan behärska. Det handlar därför också om att kunna utnyttja dina lokala resurser på ett sätt som alla har en möjlighet att förstå och reproducera.

Och det här gör vi aldrig färdigt

Se den här texten som ett arbetsdokument. Det är i nuläget en samling uppslag, koncept och praktiska lösningar som vi dels har och dels vill använda oss av. Men de ger inte en konkret färdig helhetslösning. Och således ska det heller inte förbli. Det finns för många handböcker i trädgårdsodling och det är på ett sätt en av alla dessa. Men det är också bara en text som samlar sådant vi tänker på och vill göra i en närliggande framtid.

Du kommer få en klarare bild av detta när du successivt tar dig igenom texterna här nedan ↓

Koncept

Det här kapitlet tar upp både praktiska och teoretiska koncept för odling och lantbruk. Det tar upp olika traditioner, principer och metoder för att i sin helhet skapa ett praktiskt omsättningsbart bakverk med följande ingredienser:

Biodynamisk odling och den biodynamiska gårdsorganismen

Biodynamik har sitt ursprung från åtta föreläsningar Rudolf Steiner hade i Koberswitz 1924. Baserat på Rudolf Steiners många år av forskning (som i mycket har ett ursprung ur Goethes arbete) kunde ett nytt koncept för odling tas fram med ett helhetsperspektiv som sträcker sig från det nanometerstora mikrolivet till landskapets sammansättning till vårt solsystems cykler och interaktion. Människor har i många tusen år odlat utefter observationer av både mikroliv och planeters rörelser runt solen. Men vad som var nytt var några olika praktiska tillämpningar.

Biodynamisk odling återspeglar även ett grundkoncept i Antroposofin som Rudolf Steiner grundade under ett tidigt 1900-tal. Det handlar om att sätta människan i centrum i ett helhetsperspektiv. Helhet som även här handlar om det lilla mikrolivet till hela universum med galaxer, planeter och stjärnor. Men vilket inte bara handlar om den fysiska världen med celler, atomer, elektriska impulser, hormoner, kemiska substanser osv. Det handlar också mycket om spiritualitet och andlighet där dessa är i ständig interaktion med det vi brukar definiera som fysisk verklighet. Odlingsmodellen var bara en av många praktiska tillämpningar på Antroposofin som Rudolf Steiner tog fram.

Odlingsmodellen skulle gynna människan. Men ska den gynna människan på riktigt måste den också ta hänsyn till hela omgivningen. Man skulle kunna påstå att det moderna och konventionella kemijordbruket sätter människan i centrum genom att producera så mycket råvaror jorden förmår. Men här är perspektivet snarare antropocentriskt, där människan sätts över alla andra varelser i ett tämligen isolerat tillstånd. Detta får som följd att människan inte tar hänsyn till sin omgivning, utan utvinner så mycket resurser den själv önskar utan att bry sig om de efterföljande konsekvenserna av kollapsande ekosystem, klimatförändringar, förgiftningar och utdöende arter. Detta slår tillslut tillbaka och skapar djupa problem även i människans överlevnad på planeten som art. Biodynamik sätter också människan i centrum, men tillskillnad från det kemiska jordbruket är människan en integrerad del av sin omgivning. Därmed ska jordbruket skötas på ett sådant sätt att det gynnar hela sin omgivning för att det i sin tur ska gynna människan. Ska människan gynnas av jordbruket på bästa tänkbara sätt, ska t ex grönsakerna vara av bästa kvalité. Och för att få grönsakerna av bästa kvalité krävs bästa tänkbara miljö för grönsakerna att växa i. Denna miljö är i beroende av mikrolivet, landskapet, djuren, luften, solen, månen och vidare även planeters rörelser osv.

Biodynamiken har flera praktiska grepp som viktiga ingredienser, några av dessa är:

De biodynamiska preparaten som ska ta tillvara på impulser, krafter, balans och hälsa hos växter och den omedelbara miljön växterna ska leva i. Preparaten tas fram från kända medicinalväxter, bark och olika delar av djur samt gödsel och kisel. Det finns fältpreparat som sprutas ut på fälten och kompostpreparat som blandas ner i komposterna.
Den biodynamiska gårdsorganismen handlar om att se gården som en organism som ska klara sig på egen hand. Olika delar av gården utgör olika organ med funktioner som är beroende av varandra och tillsammans utgör gården. Inget ska tillsättas utifrån.
Komposteringen läggs det en större vikt vid. Gödseln måste komposteras och komposter ska ha en särskild utformning för att skapa optimala förutsättningar.
Växternas olika skeden är viktiga att stimulera för sin fulländning. Tillskillnad från det konventionella jordbruket som lägger stor vikt vid tillväxten, bör biodynamiker odla med ett synsätt där alla skeden under växtens liv är lika viktiga. Näring och hållbarhet stimuleras t ex om växtens naturliga balans mellan till tillväxt och mognad upprätthålls.
Behandling av ogräs och sjukdomar sker förebyggande och helst inte genom att fokusera på symptomen. Växternas och djurens egna försvarssystem och hälsa ska stimuleras. Homeopatiska metoder är därför välanvända.
Öppenpollinerade frön är viktigt och gårdar ska helst odla sina egna frön både för anpassning till det lokala klimatet och för att inte behöva vara beroende av utomstående producenter (se gårdsorganismen ovan).

Den biodynamiska gårdsorganismen

Alla de biodynamiska metoderna för odling och djurhållning är viktiga. Men vi behöver för det inte bli rättrogna biodynamiker. Det finns många bra och väl beprövade odlingsmetoder vi kan använda oss av och ta till oss det som vi tycker är relevant för vår situation. Gårdsorganismen är något som vi tar fasta på här.

Vad som gör gårdsorganismen viktig är hållbarhetsperspektivet. Trädgården, gården eller bruket ska inte vara beroende av utomstående leverantörer och vi människor ska leva i den som en del av helheten. Vi lever av dess avkastning och betalar tillbaka med arbete och avföring.

Man kan säga att gården ska fungera som en organism, därmed ordsammansättningen. Om du läste om gårdsorganismen i listan ovan över några biodynamiska ingredienser, fick du en kort förklaring av just detta. Förhållandet till ditt bruk/trädgård som en del av något större levande kan ses både praktiskt och som ett genomgripande förhållningssätt. En odling, som en isolerad företeelse, dvs. en plätt mark med några kultiverade grödor, kan aldrig klara sig på egen hand. En blomma i kruka – för att ta ett tydligt exempel – klarar sig inte utan att du byter jord, vattnar, ser till att den står i ett bra läge, osv. Den är därmed beroende av en massa saker utanför den lilla krukan, och eftersom du nu satt den där i, måste du även ta ansvar för att den ska må bra. Vilda växter i jorden, utomhus, har en omgivning som ger det de behöver för att må bra. Och växterna bidrar i sin tur till den helheten. Detta är ju självklarheter, men ändå något som ofta glöms bort när det handlar om odling. Att ta en bit mark i besittning och odla i den, att domesticera och kultivera, kräver därmed ett ansvar – dels för att det du odlar ska bli bra, men också för att omgivningen också ska gynnas av det – dvs. så att det du gör inte blir till belastning.

En odling kräver att mullhalten i jorden hålls intakt eller ökar, att livsuppehållande processerna i jorden gynnas, att näringen är i balans, att det finns tillräckligt med vatten, osv. Dessa saker löser sig genom att odlingen befinner sig i ett större livsuppehållande sammanhang, med andra närliggande biotoper/mikroklimat/etc, djur, sol, måne, atmosfär, osv. Det gäller alltså att utforma odlingen så att dessa livsuppehållande processer upprätthålls och berikas.

Och vad gör jag med det här då?

Det är dags att börja bli konkreta. Börja med att dela upp gården/området i olika delar, fundera över hur sammansättningen ser ut och identifiera behov.

Djur

Ska du har djur i trädgården? De har behov, liksom du, och dessa måste tillgodoses från platsen. I det biodynamiska jordbruket ser bonden till att all mat till korna kommer från platsen. Betet är tillräckligt stort för att korna inte ska belasta, det finns ytor som tillåter att du odlar vall och vattnet hämtas från en icke sinande brunn, rena vattendrag osv. Korna berikar betet med att just beta och att sprida sin avföring. En del av den avföringen tar bonden också hand om och använder för att berika jorden på andra platser. Korna ger bonden även mjölk och kött. Det finns uträkningar för hur många betesdjur varje gård bör ha i förhållande till typ av mark, verksamhet (grönsaksodling t ex) och ytor. Detta för att ha något att förhålla sig till i sitt planerande för att inte hamna i obalans och därmed måste ta in saker utifrån för att inte belasta omgivningen – vilket i sin tur belastar ett sammanhang någon annanstans.

I ett mindre sammanhang kanske du inte vill ha större betesdjur. Höns och ankor är mindre och lättare att hantera. De gör också en hel del arbete i trädgården. Hur som helst ska du planera dina växtval utefter fler magar än din och de andra människor som ska leva av platsen. Se därför till att det finns tillräckligt mycket odling som också täcker matbehovet från dina djur. I sin tur får du ägg, kött, arbete och avföring.

Jord, mull och kompost

För att upprätthålla mullhalten i jorden krävs det att mycket av det du odlar kommer tillbaka till jorden. Det kräver också att det du äter, som smälter i ditt matsmältningssystem, också kommer tillbaka. Samt, om du har djur, att deras avföring används och berikar platsen. Du ska inte köpa jord/förkultiveringssubstrat (dvs. torv och handelsgödsel på säck) och gödsel utifrån. Den mull som produceras genom matsmältning och kompostering ska räcka. Gör den inte det är odlingen en belastning och mullhalten kommer därmed att sjunka – vilket man kan se som ett långsamt självmord av gårdsorganismen.

Se därför till att:

kompostera all avföring från platsen – från de djur du har och från människorna;
blanda allt substrat för förkultivering själv från det som finns på platsen;
ha inte fler djur än vad sammanhanget klarar av – räkna ut hur mycket varje djur behöver och sätt det samman med yta och hur mycket människan ska ha;
ta inte mer från platsen än vad du kan betala tillbaka – dvs. odla på den yta du klarar av att underhålla med den kompost du kan få;

Men sprid inte kompost från avföring på ytor som producerar mat till avföringens källa. De som äter maten får då en inavelsrelation till sin mat. Samma ämnen går runt i en alldeles för kort cykel. Hönsens gödsel används för människans mat och människans gödsel går till hönsen eller för att odla t ex material eller ved.

Ett recept på förkultiveringssubstrat du ska blanda själv finner du under förkultivering.

Täckmaterial

Ska du täcka dina odlingsbäddar, vilket starkt rekommenderas, ska du se till att du odlar/skördar täckmaterialet på platsen. Detta ska heller inte belasta marken genom att du skördar från en plats och täcker på en annan och aldrig betalar tillbaka till platsen du skördade ifrån. Det finns många lösningar, här är några:

slå gröngödslet du odlar enligt växtföljden och täck med detta, det kommer dock inte räcka utan måste kompletteras med andra metoder;
odla gräs/gröngödsel mellan bäddarna och som tål att skördas ofta;
odla täckmaterialet baserat på vad de är duktiga på att samla.

Halm är bra som både byggmaterial och för komposterna – både för att täcka och för att blanda ut. Halm kan även användas för att suga upp urin i t ex ett urinseparerande dass. Halmen blir då kväverik och kan användas som ett bra gödselmedel för t ex pil som energigröda. Ska du odla halm, odlar du säd och halmen är då stjälkarna du får över efter tröskningen. Säd är bra mat för höns och surdegsbröd och du kan därmed odla både mat och material med samma plantor.

Fröodling

Du ska inte vara beroende av en extern frökälla, vilket oftast brukar vara ett företag som odlar och distribuerar frön. De frön du ska odla med ska anpassas till just din omgivning med sitt klimat osv. Att få sina frön i brevlådan varje år kräver också en infrastruktur du inte kan räkna med i all tid framöver. Du kan ha en hur bra sammansatt odling som helst, men har du inga frön blir det ändå inga annuella grönsaker att skörda.

Det kan vara en viss tröskel att ta sig över för att lyckas med fröodling, då det finns mycket att tänka på. Och du kommer behöva en längre övergångsperiod från att köpa alla dina frön till att helt leva på egna. Skulle vi ta upp fröodling här skulle detta skulle bli en tjock bok eller fler, och det vill vi inte. Du hittar bra information om fröodling i både böcker och på några webbplatser:

Permakulturens utformningsprinciper

Permakultur betyder permanent kultivering så som odling/att bruka, liksom hortikultur betyder trädgårdsodling och agrikultur betyder jordbruk. Idén är alltså att med några grundläggande principer, ta fram ett sätt att bruka/kultivera din omgivning på ett sätt som är permanent – till 100% hållbart. Detta förhållningssätt liknar mycket den biodynamiska gårdsorganismen, men har några skillnader i sin utformning och i sin historia.

Permakulturen har ett ursprung från miljörörelsen, ekologer och trädgårdsmästare under 60-70-talet genom Sepp Holzer, en jordbrukare i Österrike och Bill Mollison samt David Holmgren, två vetenskapsmän och ekologer. De tog fram några utformningsprinciper för hur kultiveringen av omgivningen skulle se ut för att på riktigt fungera. Det innefattar inte bara odling, utan även alla människans behov med boningar, värme, socialitet osv. Vi tittar på hela sammanhanget och hur sammansättningen ser ut och försöker se hur vi får plats i helheten och hur vi kan utnyttja och berika befintliga ekosystem.

Kort kan man säga att man genom permakulturen använder sig av en metodologi som innefattar studier, utformning och utvärdering:

Obsvervationer av omgivningen under en längre tid för att se de naturliga förhållanden som finns, hur interaktionen ser ut mellan plantor, djur osv, ekosystemens sammansättning, var vatten samlas, vilka växter och djur som lever på platsen osv. Ett år av observationer rekommenderas, vilket skulle ge dig tid till att studera området under alla säsonger.
Fysiska avgränsningar, hur stort ditt område är – dvs. din tomt, din mark etc.
Resurser på platsen i form av de människor som är involverade, djur, det som kan odlas och det som redan växer osv.
Utvärdering av ovanstående för att sedan ha tillräckligt med kunskap för att ta sig vidare i utformningen.
Utformningen, dvs. då du sätter dig ner och detaljerat beskriver hur platsen ska utformas utefter den kunskapen du samlat på dig.
Implementeringen av den utformning du tagit fram.
Underhåll och eventuella förändringar.

Permakultur är brett och behandlas och praktiseras på olika sätt. Vad vi ska ta fasta på och inspireras av här är:

att ta tid för observationer av omgivningen,
zoner, horisontella lager,
och vertikala lager, stapling.

Att ta sig tid för att observera dina omgivning

Det är lätt att hamna i en situation där man bara vill komma igång. Du sitter på kunskaper, idéer och det kliar i fingrarna. Och kanske har du ett akut behov att snabbt komma igång för att förhoppningsvis få skörda senare. Akuta behov är visserligen en sak för sig. Och frågan är om odling är lösningen på akuta matbehov, då du ändå måste invänta skörden. Nordamerikanska indianer hade en metod för att snabbt komma igång. De byggde en hög med jord och näringsrik och färsk gödsel, djurdelar (som t ex en nyuppfiskad stor fisk) eller liknande. Runt den högen kunde då näring läcka ut och där kunde de så och plantera ut sina kulturväxter.

Men nu säger vi att du inte befinner dig i en akut situation. Dock i vetskap att du i framtiden kan befinna dig i en sådan om din planering och odling inte lyckas. Därför är det viktigt att verkligen ta dig tid till att planera odlingen utifrån den naturliga och befintliga sammansättningen som finns på platsen. Ta därför ett år på dig innan du sätter dig vid ritbordet eller skissblocket. Du kan observera och identifiera olika växter vid olika platser, mikroklimat, var vatten samlas, hur du och andra människor på platsen rör sig och vad de har för behov osv. Och du kan göra det under årets alla säsonger.

Zoner

Din kultiverade omgivning kan delas upp i olika zoner baserat på var du bor, hur omgivningen ser ut, var resurser finns och hur de utnyttjas, hur du rör dig och den sociala densiteten. Det som finns dig närmast som är lättast att arbeta mer intensivt med, hålla ett övervakande öga över och upprätthålla. Det som ligger dig längst ifrån kommer av naturliga skäl att inte få lika mycket uppmärksamhet och kräver därför mindre av ditt arbete. Tanken är att du ska tänka i dessa zoner när du planerar din plats för att skapa/påverka din omgivning till att svara på dina olika behov som inte behöver vara just de fysiska och biologiska så som vad du ska äta osv. De andra behov du har och hur din omgivning ser ut är minst lika viktiga faktorer i ditt utformande för att nå en hållbarhet i ditt levnadsätt.

För att göra en något klarare bild av vad vi menar gör vi en lista över några tänkbara zoner.

Zon 0 Där du oftast befinner dig. Huset, din boning. Här ställs krav på att göra det anpassat för just detta, för att bo, vila, socialisera osv. Det finns behov av värme, vatten och lagring av mat för din överlevnad. Det är också här du har möjlighet att ha en mer övergripande koll på vad som händer och möjlighet att ingripa, upprätthålla och vårda.
Zon 1 Området allra närmst där du oftast befinner dig, din boning. Men som inte är i ditt hus t ex. Närheten gör att du liksom i ditt hus kan ha en bra översikt över vad som händer och har möjlighet till att upprätthålla ett mer intensivt arbete.
- Intensiva grönsaksbäddar med t ex annuella grönsaker som behöver mycket omvårdnad;
- bär och frukt som t ex jordgubbar och smultron som du gärna skördar ofta;
- växthus och drivbänkar;
- hushållskomposter och uppsamling av matrester till djuren.
Zon 2 Här är du inte lika ofta, men ändå ofta. Kanske en bra plats för ett frekvent använt uterum med lite möbler en bit från huset och med skugga från fruktträd osv.
- Perenner som inte behöver lika mycket uppsikt och omvårdnad;
- fruktträd och bärbuskar;
- biodlingar;
- större hushållskomposter.
Zon 3 Området utanför tomten eller trädgården närmst huset t ex. Som kan vara av en större och mer omfattande karaktär med större fält, diken, bevattningssystem, högar av material, osv. Området där det skulle passa bra med större och mer omfattande frilandsodlingar som inte kräver skötsel varje dag och inte är lika intensivt som t ex dina intensiva bäddar intill huset.
Zon 4 Det halvvilda området där du kanske har betesdjur. Där du brukar skörda timmer, vilda växter och bär. Och där du också kan odla större träd och buskar för energi och byggnadsmaterial.
Zon 5 Det helvilda området där du inte kultiverar eller direkt påverkar än genom ett minimalt uttag och tillbakagivande. Det är också här du ska finna utrymme att studera de naturliga existerande ekosystemen.
Zon 6 Resten av världen, men desto mindre oviktig eftersom du utifrån helheten är beroende av hela världens välbefinnande för även det lillas överlevnad.

Dessa zoner kan ses som en princip att följa när du tänker hur utformningen ska se ut. Det är ett hjälpmedel för att förstå hur strukturen över omgivningen kan se ut. På så sätt kan vi också använda principen om zoner även i mindre skala eller i andra sammanhang där du inte tycker att de zoner ovan beskrivna överensstämmer med just din omgivning.

Om vi fokuserar på zoner i mindre skala skulle vi kunna applicera zon-tänket för en mindre odling, kanske i en redan befintlig plan utefter dessa zoner i större skala. Vi säger att du redan har planerat ditt område utefter dessa zoner, men vill gå in på en odling mer specifikt. Eller att du inte utgår ifrån dessa zoner, men vill få in zon-tänket i en del av din trädgård. Och så står vi framför det område där du vill upprätta din grönsaksodling. Tänk då vilket håll du frekvent brukar komma ifrån och var odlingen är lättast att ta sig till och utgå ifrån det vad gäller intensitet, krav på skötsel och frekvens av insatser och skörd. Naturligt kan då valet av grödor du har närmst vara av arbetsintensiv karaktär och de som du skördar ofta under hela säsongen. Och längre ut i odlingen kan du planera in de grödor som du skördar mer sällan och vilka inte kräver mer arbete än kanske någon gång i veckan. Växtföljden blir mer avancerad utifrån den här principen eftersom du kommer behöva olika för olika områden. Dvs en växtföljd för området närmst dig, en annan för lite längre bort, osv.

Vertikala lager

Detta handlar främst om att kombinera växter baserat på hur de växer och dess utrymmeskrav. Och vad det skapar för mikroklimat som kan utnyttjas samt hur vi kan få plats med så mycket som möjligt och göra det gynnsamt på samma gång.

Det är lätt att tänka lager i några självklara fall med ett brett spann mellan olika växter, så som från höga träd till marktäckande gräs. Ta skogen eller en dunge som ett exempel. Där växer olika växter tätt och med sina olika höjder och utbredningar kan de överlappa varandra. Ett träd skapar ett skuggigt fuktigt klimat under sig där låga växter får plats. Stammen kan utgöra stöd för växter att växa på och grenverk kan utgöra små mikroklimat för t ex lavar.

För att ge en bra bild vad vi menar finns här nedan en lista över åtta lager som används i planerandet av t ex en skogsträdgård:

Lövtäcke, trädkronor
Lägre träd, så som fruktträd
Buskar
Örtartade växter
Rhizosfären, mindre växter/rotgrönsaker
Jordtäcke, marktäckande grödor
Vertikala växter, klätterväxter
Mycosfär, svamp

Vi ska så småningom applicera detta på mindre sammanhang med inte lika stora skillnader och därmed inte lika många lager.

Biointensiv odling

Biointensiv odling är en intensivodlingsmodell som Ecology Action tagit fram och arbetat med sedan 1972. Med intensivodling menas att man helt enkelt odlar intensivt, dvs. så mycket som möjligt på en liten yta. De har utgått bland annat från gamla tusenåriga kunskaper av urban intensivodling i Kina samt mer moderna tekniker från intensivodling i Frankrike och biodynamisk odling. Tillskillnad från både permakulturen och biodynamiken är biointensiv odling mer ett recept. Det innehåller en samling olika praktiska moment som ska till för att få till en så bra odling som möjligt. Här är några väsentliga:

Djupgrävning där du gräver upp ett lager jord med spade och luckrar jorden under med en grep. På så sätt har du kultiverat jorden två spadblad ner.
Upphöjda bäddar anläggs genom djupgrävning och de ska vara 120 till 180 cm breda och gärna 6 meter långa. På så sätt kan du göra bäddar som är runt 10 m² stora. Du maximerar ytan utan att göra den för stor och otillgänglig samt att den blir enklare att hantera i ditt planerande.
Plantera och så intensivt genom att odla så tajt som det bara går. Halvera eller t o m dela det rekommenderade plantavståndet med fyra. Plantera och så med hexagonala och trigonala mönster istället för raka rader. Du får mindre grönsaker, men desto fler, vilket i slutändan lönar sig. Dessutom täcker du jorden för att bevara fukten och livet i toppjorden och hämmar ogrästillväxten.
Samplantering efter stimulans av olika växter då de kan hålla skadedjur och sjukdomar borta från varandra och stimulera varandra på olika vis.
Samplantering efter plats genom att kombinera växter baserat på hur mycket plats de tar upp både över och i jorden.
Samplantering efter tid då olika växter har olika långa tillväxt- och mognadstider. Du ska kunna odla t ex rädisor och morötter tillsammans då rädisorna skördas lagom till att morötterna breder ut sig och behöver den plats rädisorna tidigare ockuperade. Det handlar också om att kombinera olika kulturer efter varandra, dvs. att kunna odla i flera omgångar efter varandra och baserat på när under säsongen det är dags för sådd, plantering eller skörd.
60% av jorden ska odlas för kompost och då ska det bli tillräckligt med kompost för odlingen att bli självständig i sin resursåtervinning. Detta behöver inte innebära att allt på plantan ska hamna på komposten. Säd ger t ex mycket rester för kompostering i form av halm och frön kan tröskas och användas som mat.
30% av jorden ska odlas för rotsaker då de tar lite utrymme i anspråk men innehåller mycket näring.
Kompostering av främst växtmaterial inklusive rester från hushållet. Komposteringsmetoden är relativt strikt och detaljerad.
Odla egna öppenpollinerade frön för att bli självhushållande vad gäller frön och för att få utsäde anpassat efter ditt lokala klimat och dina lokala omständigheter.
Behåll hälften av marken vild för att upprätthålla en naturlig diversitet.

40% till dig och 60% tillbaka

Som du läste i listan ovan kan det alltså vara en idé att odla för komposten. Och stämmer det, ska vi alltså kunna hålla både näringsämnen och mullhalten intakt av bara det som odlas på plats. Vad som gör det här intressant är småskaligheten och gårdsorganism-tänket där vi i små sammanhang – utefter den här modellen – kan skapa oss en sluten enhet vad gäller resurser, även om vi inte förfogar över stora arealer med betesmark och djur. Detta är något att utgå ifrån och arbeta vidare med ifall du tänker odla helt utan domesticerade djur och därmed blir helt beroende på dina växtkomposter.

Odla tätt och i lager

Liksom under rubriken vertikala lager under permakulturpresentationen ska man enligt den biointensiva odlingsmodellen tänka på hur man kan låta växter överlappa varandra. De är detaljerade i sin beskrivning och ser överlappandet i två dimensioner: tid och plats. Tid handlar dels om hur länge kulturen varar, dvs. tiden mellan sådd/plantering och skörd. Och dels i kombination med hur mycket växten breder ut sig under tiden och hur det kan kombineras med andra växter – dvs. när en växt är liten och kräver ett litet utrymme, kan en annan ta över för att sedan skördas lagom till att den lilla blivit större och behöver hela utrymmet. Ett annat mer traditionellt förhållande till att planera växtkombinationer med tid är att helt enkelt se till att det alltid växer något snarare än att jorden ligger öppen. Flera korta kulturer kan kombineras, eller någon längre med en kort eller två.

Praktik

Det här kapitlet går in på mer praktiska detaljer. Dels utifrån de koncept och modeller vi skrivit om ovan och dels utifrån de egna idéer och erfarenheter vi fått genom åren.

Traktorlöst jordbruk

Det är lätt att inse nackdelar med att ha en traktor. Kostnader, utsläpp, packad jord och ändlösa reparationer. Men det är också lätt att inse fördelarna. Massiv och lättmanövrerad arbetskraft som kan kultivera stora ytor på kort tid. Ska vi utgå ifrån gårdsorganismen bör vi producera både olja/bränsle och reservdelar till traktorn, om nu bruket ska kunna bli en sluten enhet/en självständig organism. Olja är en ändlig resurs och vi kan inte räkna med att den finns kvar särskilt länge till. Nackdelarna och omständigheterna kring traktorn och dess användande väger därför tyngre än de fördelar den besitter. Det är helt enkelt inte värt att fortsätta harva runt med några ton metall på fossila bränslen.

Men vad ska traktorn ersättas med? Vem ska dra dessa tunga lass och vem ska stå för arbetet?

Först och främst är mycket av traktorarbetet helt onödigt. Att plöja varje år, harva, kultivera och framförallt fräsa behövs inte. Så länge du inte ska odla på stora ytor för många människor. Du står själv med dina fält i hektarvis och är beroende av att sälja för att täcka upp för din verksamhet. Då har du inte tid att tänka på hur du ska kunna göra allt för hand eller hitta andra metoder. Traktorn är norm, välutvecklad och förhållandevis billig i drift i förhållande till vad den ger för konsekvenser. Men nu fokuserar vi på småskalighet och där finns inget behov av traktor.

Istället för att plöja och harva kan du täcka bäddarna inför vintern istället. Antingen genom att så in fångstgrödor som får stå över vintern, eller att du lägger på ett lager kompost och därefter ett tjockare lager växtmaterial. På så sätt hålls förhoppningsvis mikrolivet intakt, vilket ska bidra till en bra struktur i jorden. Och genom att ha grödor med väldigt djupgående rötter och låta de göra djupkultiveringsjobbet.

En annan teknik är att djupgräva varje år. Men det kräver mycket arbete, och växer radikalt för varje kvadratmeter odlingen utökas med. Ett alternativ till detta är dock att använda sig av en så kallad U-bar. Det är en större grep med två handtag och tänder som går ner riktigt djupt. Istället för att gräva hela ytan i två omgångar, ska du istället kunna stoppa ner denna U-bars tänder i jorden, ställa dig på verktyget och vicka ner tänderna i djupet. Det kräver inte lika mycket tungt arbete, inte lika mycket tid, men kultiverar lika djupt om inte djupare. De är dessutom relativt enkla att tillverka själv.

I ett skede av nyanläggning kan det dock vara angeläget att se till att hela ytan är kultiverad på djupet och dessutom rensad på rotogräs. En beprövad praktik för detta är ett använda sig av grisar. De bökar sig ner någon decimeter ner i jorden i jakt på rötter och äter förhoppningsvis upp mycket av de rotogräs som ockuperar området. Deras avföring gödslar dessutom marken. Detta kräver dock att du har tillgång på gris genom lån eller att du helt enkelt skaffar dig egna. Och det kräver att de trivs med att böka efter rötter. Är vädret dåligt genom för mycket fukt eller alldeles för torrt, trivs de inget vidare. Du måste också ge dom mat i förhållande till vad de själva kan hitta i marken. Tänk på att de dessutom är allätare, precis som vi människor, och därmed konkurrerar om matresurserna från platsen.

Ett tänkbart scenario av nyanläggning skulle således kunna vara

att du låter grisar böka upp hela ytan första säsongen. De kommer skapa dig ett månlandskap, kvadratmeter efter kvadratmeter. Låt de ta mindre ytor åt gången, kanske 25 m² per gris och vecka.
Allteftersom du flyttar grisarna sår du in fångstgrödor (t ex gröngödsel) för att inte riskera ett alltför stort näringsläckage.
I slutet av säsongen kan du ta dig an att gräva de bäddar du planerat in och täcka dom för vintern.
Säsongen därpå tar du av täcket och låter solen värma upp bäddarna, varpå du kan djupkultivera med en U-bar, bädd efter bädd.

Väljer du att ha kvar grisarna i bruket kan du låta de böka som en del av växtföljden, dvs. att de har ett återkommande besök i en del av trädgården t ex varje 4:e år.

Ett alternativ till gris är höns. De bökar inte, men de går de på samma yta en längre tid äter de upp allt i området, inklusive ogräsfrön. De har inte samma nackdelar som grisen vad gäller konkurrerande matbehov och de är lättare att få in i trädgårdsskötseln i övrigt (se djur i trädgården). Använder du dig av höns bör du dock kompensera för att jorden inte bökas upp med t ex djupgrävning.

Djur i trädgården

Vi har nämnt både höns och gris och lite av vad de kan göra för nytta i din trädgård. Men det är inte allt och mycket behövs kompletteras. Dessutom behöver det inte vara helt självklart att domesticerade djur ska ingå i ditt bruk. Domesticering handlar om att beröva djur deras frihet och utnyttja deras liv för egen vinning. De kan ha ett gott liv under sin domesticering, beroende på hur man nu vill definiera ett gott liv. Och man kan ifrågasätta hela idén om domesticering. Det finns bra och välutvecklade modeller för att odla helt utan domesticerade djur. Att överhuvudtaget inte ha djur i en trädgård är helt omöjligt. Naturligt finns där alltid djur, så som insekter, baggar, maskar, grodor, paddor, fåglar, sniglar osv. Och dessa behöver vi snarare stimulera och balansera för att trädgården ska må bra, vilket också är ett argument mot att man ska använda t ex gifter.

Även om du är fast besluten om att det är rätt att hålla djur, eller att du i alla fall kan legitimera det, ska du ändå ta dig en ordentlig funderare över vad det innebär. Vi människor har en tydlig dominans av den här planeten och våra gemensamma resurser. Sedan vi började odla i större skala (agrikultur) och bygga civilisationer har vi skapat oss en hierarki där människan står på toppen (se specisism). Vi värderar olika liv olika och alla icke-mänskliga djur har i förhållande till oss ett lägre värde och kan därför utnyttjas eller regleras för våra behov. Att odla är också en del av detta förhållningssätt. Vi tar oss rätten att ta över och dominera över mark och där kontrollera livet och förutsättningarna (se No way out?). Detta är en sällan ifrågasatt norm och definieras som det enda sättet vi har för överlevnad. Att vi lever och frodas och bygger välmående kulturer är helt beroende vårt sätt att utnyttja jordens resurser – oavsätt om vi gör det ekologiskt eller konventionellt.

Vi får inte glömma att människan med sina förfäder har levt i två miljoner år utan att behöva flytta sten till pyramider, bygga skyskrapor, flyga flygplan, hålla stora mängder djur, skövla skog och odla med mineralgödsel.

Den här texten ska dock handla om att ha domesticerade djur i trädgården. Djur för arbete, socialitet och mat. De ska leva av omgivningen, av vad trädgården kan ge och vi ska leva av dom genom både ägg och kött.

Höns

Människan började domesticera en vild variant av höns för redan 10 000 år sedan. Det är vad man tror i alla fall. Enligt tesen så skulle det börjat i Asien och att fågeln i sitt vilda tillstånd bodde i djungeln. Idag, oavsätt historia, är höns den mest spridda fågeln i världen, både i antal och platser.

Som tidigare nämnt har höns egenskaper som lämpar sig bra för en trädgård i mindre skala. De har också något andra matbehov än vad vi människor har och har förmåga vilja äta sådant vi också till viss del vill bli av med i trädgården. Dessutom luckrar de jorden, skapar en livlig och social karaktär av platsen och ger dig både kött och ägg. Men de kräver också en del arbete, då du ska se till att de har det riktigt bra, aldrig svälter, har fungerande boningar osv.

Några motiv till varför vi vill ha höns i trädgården:

Sprätter och kultiverar jorden genom deras sätt att leta efter mat. Detta kräver dock att du ser till att t ex täcka/skydda de bäddar du vill hålla intakta då de gärna äter t ex sallad du vill ha för dig själv.
Äter skadeinsekter, parasiter och t ex snigelägg vilket under säsongen kan vara deras primära proteinkälla. Att låta de sprätta runt i utlagd komposterad gödsel ger dom mycket mat och vilket radikalt minskar risken för spridning av skadedjur och ogräs genom frön. I en intensivodling hålls jorden ständigt fuktig och utgör ett bra klimat för sniglar att trivas i vilket måste balanseras för att inte få skörden uppäten.
Äter ogräsfrön liksom insekter, andra djur och ägg – se ovan.
Gödslar naturligt genom att befinna sig i trädgården och genom den gödsel du samlar upp i hönshuset när du städar. Gödseln är stark och behöver komposteras. Fungerar bra i förkultiveringssubtrat för förkultiveringen inför varje säsong.
På så sätt balanseras trädgården naturligt i mängden ovälkomna mängder okultiverade växter och djur/insekter.

Detta kräver dock följande:

Tillräckligt med föda och särskilt under vintern då de inte kan tillgodose behovet på egen hand. Det är bra om hönsmaten kan anpassas så att det inte konkurrerar med människornas behov.
Hönshus som bör var portabelt och isolerat för kyliga vintrar.
Staket vilket också ska vara portabla för att på så sätt kunna flytta hönsens markbearbetning och belastning successivt. Detta kan utnyttjas för att bereda mark eller underhålla under små intensiva perioder.
Hålla flocken intakt med nya tuppar och genom slakt för att den inte ska bli för stor och för att det inte ska bli inavel i flocken. Det är då bra att slakta de höns och framförallt tuppar som överstiger det antal som du beräknat att ha. Samt att ha ett utbyte av tuppar med andra hönsägare för att få in nytt blod i flocken.

Portabelt hönshus och staket -> hönstraktor

Ovan nämndes att hönshus och staket bör vara portabla. Med det menar vi att vi ska kunna flytta runt hönsens hus och begränsa deras utrymme för att på så sätt intensifiera deras närvaro på utvalda platser. Staketen ska också kunna användas som skydd för områden dit vi inte vill ha hönsen när de går fritt.

Hönshuset vi tänker oss innehåller allt det hönshus behöver för att hönsen ska trivas i det och tillgängligt för oss att städa i det.

Plats för ruvning,
vattenautomat,
foderautomat,
plats för grönfoder/matrester,
sittpinnar med gödselskiva/gödseluppsamlare,
värme,
ljus,
och sandbad.

Alternativt kan man bygga ett mindre och enklare portabelt hönshus på t ex hjul och ett större och bättre inrätt för vintern. Hönshuset för vintern kan då också byggas tillsammans med ett växthus som hönsen kan använda som hönsgård. På så sätt bearbetas jorden i växthuset på vintern.

Myskankor

Liksom hönan är myskankan också ett djungeldjur. Den domesticerades i sydamerika innan den introducerades i Europa av kolonisatörer och handelsmän. Trots sitt ursprung i den varma sydamerikanska djungeln kan de anpassa sig för kallare klimat och temperaturer neråt -12C°.

Varför vi också vill ha myskankor förutom höns är för att vi vill ha variation/mångfald i vad vi får och vad de olika djuren gör i trädgården och för att myskankan kan ge sig på sniglar mer effektivt än höns. Höns äter snigelägg, men myskankor äter också hela sniglar. Andra bra anledningar är att myskankan är lätt att hantera och kräver inte så mycket arbete. I övrigt liknar motiven och kraven för myskankorna de vi tidigare nämnt för hönsen och därmed behöver vi inte fördjupa oss mer i det.

Portabiliteten vad gäller ankhus och staket gäller precis som för hönsen. Ankorna ska också kunna få plats i ett eventuellt växthus.

Växthus

Att bygga ett växthus kan vara mycket enklare än vad man tror. Särskilt när kraven på storlek och standard inte är särskilt höga. Vad som krävs är en stomme och ett genomskinligt täckmaterial för att skapa ett varmt klimat för värmekrävande växter och för att förlänga säsongen en aning. Byggmaterial till växthus kan antingen köpas billigt, tillverkas själv eller hittas som restmaterial efter byggen eller liknande. Vad som dock kräver en del tid i planerande och utformande är bevattning, ventilation och ifall växthuset ska värmas upp för förkultivering och en ytterligare längre odlingssäsong.

Utformning

Växthuset kan byggas på många sätt och det finns många ritningar tillgängliga och gratis. Vad vi dock ska gå in på är modell baserat på en så kallad geodesisk kupol där växthuset formas som en halv glob istället för en traditionell fyrkantig variant med fyra väggar och tak. Anledningen till utformningen är att den är enkel och billigare att bygga, den har en estetiskt tilltalande form och den är utrymmeseffektiv. Vi gör en lista på fördelarna här nedan.

Formen gör att belastningen sprids över hela byggnationen istället för att den ska vila på ett par stommar och reglar. Detta gör att behovet av tyngre material minskar och belastningen av grunden.
Eftersom belastningen är utspridd, sprids även stressfaktorn och byggnaden blir väldigt stabil.
Den ger ett maximalt utrymmesutnyttjande då hela formen är cirkelbaserad.
Det finns inga hörn och därför maximeras exponeringen av solljuset.
Att bygga en geodesisk kupol tar ofta mindre material i anspråk än en traditionell kantig byggnad.

Som tidigare nämnt kan också växthuset byggas tillsammans med höns- och ankhus för vinterbostad. De kan då vistas inne i växthuset under vintern.

Klimat och bevattning

Det finns flera olika lösningar för att upprätthålla ett balanserat klimat i växthuset. En av dessa metoder är en vattentank som ackumulerar värme, kyler av när det är för varmt och håller luften fuktig. Vattentanken används också för bevattning. I vattentanken kan man också sänka ner nät med t ex vallört eller nässlor för att näringssätta vattnet vid intensiva perioder med växter med stort näringsbehov. Lösningen vi tänker oss är en större vattentank som täcker hela husets vattenbehov med marginal.

För varje bädd kan man ha en upphissad hink med kran. Till kranen kopplas perforerade slangar för droppbevattning. Vid bevattning öppnar man helt enkelt kranen och baserat på hur hög hinken är upphissad och dess volym ska trycket bli tillräckligt för att fylla slangarna och börja droppandet i hela bädden. Mellan hinkarna och vattentanken installeras en handpump. Handpumpen kan man bygga själv med en enklare form av en kolvpump.

En annan metod för att få upp värmen i växthuset under våren är att blanda ner mycket gödsel liksom för värmebänkar. En gammal beprövad metod är att gräva ur en yta på knappt en meter ner i marken. Därefter täcka botten med halm, fylla på med färsk hästgödsel varpå man täcker med ytterligare ett lager halm. Överst lägger man ett tjockt lager jord. På så sätt får man hästgödseln att komposteras en bit ner i marken vilket värmer upp jorden ovanför. Alla växter trivs dock inte i denna miljö, men principen går att omsätta i andra metoder. Att använda mycket gödsel och växtkompost på våren och gräva ner den en bit kan höja temperaturen en aning. Alternativt kan man anlägga gödselkomposter i växthuset och låta dessa agera element.

Att också ha höns och ankor i växthuset under vintern bidrar till att höja temperaturen något genom kroppsvärme. De gödslar också bäddarna genom att de befinner sig där samt äter ogräsfrön, insekter och ägg.

Något som också är viktigt för klimatet, särskilt under de varma månaderna mitt i säsongen, är ventilation. Ventilationen kan ske manuellt genom att vi själva reglerar luckor med t ex vevhissar eller liknande. En annan variant är automatiska lucköppnare som reagerar på klimatet i växthuset och öppnar och stänger på egen hand. Dessa kan dock vara svåra att bygga själv.

Komposthantering och odla för kompost

Komposterna utgör den viktigaste källan till jordunderhåll och förbättring samt näring. Vi har tidigare gått igenom hur vi kan anpassa odlandet för att se till att det alltid finns tillräckligt med material till komposterna. Vi ser då till att alltid odla 60% för kompostering och så får vi och djuren leva på resten. Och som vi tidigare nämnt ska detta räcka till att täcka behovet av kompost för hela odlingen. Detta innebär dock inte att 60& av plantorna ska gå till kompost, utan 60% av växtmaterialet.

Vad ska finnas i komposterna?

När man odlar för kompost finns det utrymme för att även planera vilka växter som ska ingå i komposterna. Olika växter är bra på att ta tillvara på olika näringsämnen i jorden. På så sätt kan du se till att göra komposter som är höga på ämnen du senare kan omsätta i jorden för växter som har stora krav på just dessa ämnen. Du kan även balansera skadade och obalanserade jordar genom detta. Björklöv har t ex en antiseptisk verkan och kan genom kompostering skapa mull som du använder för att läka jordar som utsatts för en bakteriehärd.

Planera därför växtvalet för vad du kommer odla nästkommande år och vad som då kommer behövas i form av näring. Ha också olika komposter med olika sammansättningar om du så önskar, för att kunna göra särskilda insatser för särskilda grödor och områden.

Allt ska komposteras: människans fekalier, höns- och ankskiten, växtmaterial, matrester och uppsamlade löv. Och eftersom komposter på dessa olika material ter sig olika och kan användas olika, kan de behöva separeras som egna komposter.

Löv tar lång tid att brytas ned. Ungefär tre år. Men jorden blir näringsfattig och utgör en bra grund för ett förkultiveringssubstrat. För att få igång nedbrytningsprocessen kan lövkomposten behöva att vi blandar ner höns- och ankgödsel eller annan djurgödsel vi har tillgång till.
Höns- & ankgödsel eller annan gödsel från djur för den delen. Vi kommer alltid att behöva en särskild näringsrik kompost för krävande grödor och för att addera näring kontrollerat i jordblandningar eller direkt i bäddarna. Gödselkompost kommer behöva grövre och hårdare växtrester så som halm eller spån för att få en balans mellan kväve och kol.
Växtmaterial kan separeras i hårda och mjuka delar, där de hårda inte bryts ner lika fort som de mjuka delarna. På så sätt kan du reglera kol- och kvävekvoten. Använd även matrester.
Människofekalier behöver lång tid på sig att brytas ner. Den är heller inte särskilt näringsrik. Men allt ska tillbaka. Avföringen behöver blandas med något grövre växtmaterial, så som halm eller spån. Dels för att suga upp urin, om du blandar fekalierna med urin och dels för att balansera kväve-/kolkvoten. Urin är väldigt kväverikt och kan användas separat genom att låta det sugas upp av t ex halm, varpå hamnen kan spridas på t ex kvävekrävande energigrödor som pil. Fekaliekomposten bör inte användas till grönsaksodlingen som ska skördas för människor. Istället kan du odla mat till djuren med komposten.

Hur ska det komposteras?

Lövkompost Av erfarenhet behöver komposterna placeras på en relativt central plats i trädgården. De glöms annars lätt bort liksom behovet av vår översyn över nedbrytningsprocesserna och ogräsangrepp. Dess centrala roll i bruket ska återspeglas också i dess hantering och skötsel samt placering.

Fekaliekomposteringen bör ske i tre steg. Uppsamling i toaletten, stängd råttsäker kompost och slutligen större kompostlimpa. Gödseln skulle kunna hanteras på liknande sätt, men fekalierna kan lätt bli en smittospridare ifall det inte får ligga ostört. Med gödseln är det inte lika känsligt.

I övrigt sker gärna komposteringen i limpor med lager-på-lager-principen. Kväverika och blöta lager varvas med kolrika och relativt torra. Limporna får inte överstiga 1,5 meter i höjd och bredd för att det inte ska bli för syrefattigt i mitten. Limporna kan göras hur långa som helst.

Kompostlimpor kan också anläggas på områden som senare ska bli odlingsbäddar. Mullen från komposten brukas då ner i jorden när komposteringen är klar och bädden höjs då upp av all den nya substans som tillförts med limpan.

Vattenförsörjning

Den bästa förutsättningen för en säker vattenkälla, vore om odlingen var belägen nära en sjö, älv, eller annat tillräckligt stort vattendrag. I annat fall vore det bra med en större damm och regnvattensamlande. En damm kan vara rätt tidskrävande att anlägga, särskilt om du inte ska använda en grävmaskin.

Att använda grundvatten eller förlita sig på en kommunalt distribuerat vatten via vattenledningar är inte tillförlitligt och långsiktigt. Beroende på hur stor odling du har kan du snabbt använda upp det vatten som finns. Kommunala vattenledningar är också infrastruktur som kräver underhåll och i sin tur kräver sina ekonomiska ersättningar. Det blir dyrt med kommunalt vatten och du kan heller inte räkna med att ledningarna kommer underhållas i all framtid. Kanske är vattendraget intill också för litet och du behöver komplettera med regnvatten och damm.

Liksom bevattningen i växthus vi nämnt tidigare, har vi tänkt att man kan använda upphöjda hinkar över bäddarna som i sin tur är kopplade med perforerade vattenslangar eller kanaler. Hinkar kan dock ersättas med större tunnor för att på sätt minska antalet och kunna distribuera vatten längre sträckor i större bäddar.

Tunnorna fylls på med vatten från pumpar byggda intill vattenkällan. Vid stilla vatten, så som en sjä, kan man bygga en vinddriven dump. Dessa är relativt enkla att bygga själv. I vattendrag med tillräckligt mycket tryck, kan man bygga en spiraldump. Spiralpumpen är helt enkelt en spiral av slang där den ena änden befinner sig i navet och agerar utlopp. Den andra änden samlar vatten genom att hela spiralen roterar med hjälp av rörelseenergin från det strömmande vattnet. Dessa pumpar behöver heller inte vara särskilt effektiva, de kan istället ständigt pumpa vatten till tunnorna – lite i taget – och förhoppningsvis har du tillräckligt stora tunnor för att det ska kunna räcka till relativt långa bevattningar innan det tar slut och torkan tar över.

Vattentanken i ett eventuellt växthus kan också förses med vatten med denna metod.

Förkultivering

När man odlar intensivt är förkultiveringen viktig. Även om många växter inte kräver förkultivering kan det ändå vara bra att kunna plantera växter för att snabbt täcka ytor och ha ett försprång i kulturtiden. På så sätt kan bäddarna alltid vara täckta av kulturväxter och att något alltid är på gång. Så fort du skördat något kan du se till att du har växter att plantera i den nyöppnade jorden. Men detta kräver dock mer arbete och utrustning. Du behover jord/förkultiveringssubstrat, krukor, brätten, sålådor, vattensprutor, utrymme för avhärdning, belysning och värme.

Att driva upp plantor riktigt tidigt på året är en aningen krångligare än att göra det senare. Senare på våren förkultiverar du i varmbänkar med glastak du har utomhus. Värmen alstras från färsk gödsel du grävt ner i jorden och hålls intakt med hjälp av glastaket. Men i januari, februari och mars kan tjälen fortfarande ha ett fast grepp om jorden och solljuset alldeles för sparsamt. Det konventionella sättet att då driva upp plantor kräver således energi i form av el och någon form av uppvärmning. Och detta kan vara svårt att få till själv på egen hand. Dessutom behövs ljus i form av lampor vilket också kan vara mycket svårt att göra själv och med material från platsen. Vi tror att en lösning på detta är att sänka sin standard och kvaliteten på plantorna. Genom att förkultivera de tidigare kulturerna inomhus i ett söderläge kan en helt ok mängd ljus konsumeras av växterna och värmen som behövs kommer från det att du antagligen har har en normal inomhustemperatur på runt 20 C°. Du får då lite längre och rangligare plantor då förhållandet mellan ljuset och värmen inte är balanserad samt att nattemperaturen kan tendera att vara densamma som för dagen. Under våra försök våren 2010 fick vi ett helt ok resultat och plantorna tenderade att tuffa till sig så fort de kom ut för avhärdning.

Senare på våren, från slutet av mars eller början av april kan du med gott resultat förkultivera i varmbänkar.

Krukor, brätten och sålådor kan du också bygga på egen hand med gamla brädor, kartonger och tidningspapper. Du kan också skippa detta helt och så direkt i jorden i varmbänkarna.

Recept på förkultiveringssubstrat

Det här är mest ett idérecept och inte tillräckligt beprövat. Vi använde den här blandningen under förkultiveringen av växte till en odling i Skarpnäck 2010 och resultatet var rätt bra. Tanken med innehållet är att du enkelt kan skaffa dig alla ingredienser på egen hand.

9 delar lövkompost
1 del sand
1 del växtkompost
1 del gödselkompost
1 del lerjord
1/5 del benmjöl (om du har djur, annars 1 del sjögräskompost)

Kommentarer (1) Trackbacks (0) (prenumerera på postens kommentarer)

Hannes
08. april, 2011

Jag orkade inte läsa mycket, men ni ”anarkister” förordar en odlingslära som grundar sig på R Steiner? Samme man som menade att ”judiskheten” skulle utraderas? Och som sjunger sin gospel om en inkarnationslära där ”människoraserna” kategoriseras hierarkiskt – vars slutgiltiga mål är den ”universella människan”(den strömlinjeformade människan? on size fits ‘em all?)? Ni är inte anarkister, ni är sekterister. Så sant som det var sagt.

Automat Anarkistiska matalkemister